You're amazing, just the way you are.

Så små saker som kan såra. Jag vet inte vad det är just nu, bara en dålig, övertrött kväll.

Jag, jag har bara ingenting att säga. Inte idag. Inte ikväll.

Jag vill bara sova igenom några år.

willow smith.

.htims wolliw

ibland önskar jag att jag vaknade upp med den här.

ibland önskar jag att någon varnade mig innan jag klev in i en helt ny värld.

ibland önskar jag att jag va modig nog att lämna allt bakom mig.

ibland önskar jag att jag sagt ifrån tidigare.

ibland önskar jag att jag lyssnat mer.

ibland önskar jag att jag hållt käften.

ibland önskar jag att jag gått min egna värld.

ibland önskar jag att jag bara kunde.

ibland önskar jag att jag kan säga ifrån.

ibland önskar jag att jag bara kunde glömma.

Jag har haft världens längsta dag.

Jag har hunnit vakna, somna om, vakna igen, läsa "En flickfotografs bekännelser", ätit frukost länge, titta på tv, varit med Charlotta, ätit mat, myst med småprinsar, tittat på film med mina systrar och än är inte kvällen slut, fast så gott som. Nu ska jag ta mig en cykeltur lite neråt, till det där bekanta huset. Och det bästa av allt? Det är en exakt lika lång ledig dag imorgon, som jag hoppas ska erbjuda mig en biltur och en tv.

men nu, mys!

Typiskt mig själv att aldrig tänka efter före. En massa dumma ord som kommer ur min mun, jag ångrar mig direkt efter men vet att skadan redan är gjord. Jag retar upp något större än mig själv. Hur kan jag ha så svårt att egentligen bara säga det jag ville?

When you say you don't need me anymore
So don't pretend to
Not love me at all
I don't mind it
I still don't mind at all
It's like one of those bad dreams
When you can't wake up
Looks like you've given up
You've had enough
But I want more
No I won't stop
'Cause I just know
You'll come around
Just don't stand there and watch me fall
'Cause I, 'cause I still don't mind at all
It's like the way we fight
The times I've cried
We come to blows
And every night
The passion's there
So it's got to be right

Ibland väljer man så dumma beslut. Så nu sitter jag här, på den bekanta datorn, med en doft så nära, bekant (skrikig) musik, en trygghet som ingen annan kan ge mig. Dock är jag ensam. Det är ju tydligen en väldigt speciell onsdag. 13 oktober, suger lite på datumet och tänker, jaaa en sista natt ensam, vad roligt. Får nosa in doften lite extra, vänta en massa timmar på kroppen som kommer hem, känna säkerheten och sen gå upp för att jobba och glömma.

Man faller så lätt tillbaka, i den onda frestelsen. Folk kan inte förvänta sig att man bara kan sluta, man måste få falla tillbaka för att bli lite starkare varje gång man reser sig.

Döm mig, gör det. Jag erkänner mina fel och brister. Ibland låter jag mig behandlas fel. Ibland är jag tyst när det skriker inom mig. Men här är jag lycklig. Här va jag lycklig. Imorgon är det en ny dag, då släpper vi taget,

En ovanlig dag i mitt vanliga liv. Kan inte kommentera så mycket utav den, de sparar jag till en annan gång. Imorgon ska jag hämta lillprinsen (som blir stor snabbt och jag vägrar inse) på dagis, det var så länge sedan.

Jobbet kallar klockan 7, måste vara pigg då.

Idag är det måndag igen, rätt så skönt faktiskt för det betyder att nästa helg är på väg!

Min helg va super rolig, först lång fika med Charlotta och Sara, sen gick vi hem till Linda där Sofia va, vi förfestade lite (jag och lottis va inte så lite) tills Linda kom hem. En kväll på baren är en kväll på baren.

Igår firade vi min fina syster som fyllde år,