Jag letade gamla bilder till inlägget innan. Hittade inte det jag sökte men jag hittade gammalt. Första bilden är söta bröder. Små. Oskyldiga. Elias. Adam. Sista bilden är en 7timmars Malte. Sen är det min finaste vän. Sen är det lite långt blont hår. PUSS

Dag 02 – Min första kärlek

Den här är svår. För jag har haft två fina människor i mitt liv som har betytt så lika men ändå så olika. Men, den första är väl alltid den första. Jag vet dock inte hur jag ska börja, eller vart våran historia började. Jag var 15 år, gick sista terminen i 9an och hängde varje sekund jag kunde med Giuliana. Ur hennes skolkatalog fick jag span på en snygg kille, men det var inge mer än så. I början på maj var jag på en födelsedagsfest och där stod han. Direkt ur katalogen fast med lite mer hår (eftersom han va rakad på skolkortet). Jag blev kär i den sekunden jag såg han i verkligheten. Vi pratade ofta, pussades ännu mer. Dagarna gick, skolan tog slut och helt plötsligt åkte han utomlands i en månad. Där va den romansen tänkte jag, så hörde jag inget på nån månad. Jag började gymnasiet, vi delade då matsal och jag såg han ibland och jag minns verkligen känslan inom mig när han tittade på mig.

Sommar blev till höst och vi började småprata igen. Träffades ibland och jag va fortfarande lika kär som när jag såg han första gången. Tur för mig så var han kär i mig. En dag i oktober blev vi tillsammans och vi va tillsammans i ett år. Det va en rolig tid, jag trivdes bra och jag trodde att jag skulle dö utan honom vid min sida. Vi var med om mycket, både bra och dåligt. Jag va 16 år och kär. Så kär. Men allt det roliga har sitt slut och det va jobbigt en tid. Vi har idag ingen större kontakt, förutom att vi hälsar när vi ses eller att han serverar mig drinkar när jag går ut. Jag har inte heller några bilder kvar ifrån denna tiden så jag kan inte bjuda på något sådant. Jag är glad att han delade en tid i mitt liv, han är en snäll människa som inte skulle kunna skada någon. Jag ångrar inte heller nånting. Jag lärde mig mest.

Ibland förundras jag över människor, varför dom beter sig så konstigt, tittar på mig med något speciellt i ögonen, kan det kanske vara lite hat? Jag tänker på det här mycket ska ni veta, varje gång jag ser personen i fråga. Jag undrar alltid vad det är, som gör så att även fast jag är så nära så känns det som jag är kilometer ifrån personen. Idag kom jag på det. Det är ju jag som har gjort fel. För så länge sen. Även fast personen sa att det inte gjorde något, så är det ju klart att det gjorde, man är ju inte en sten innuti. Som jag nu trott att personen har vart för dess känslokalla yttre och inre. Men nu när man kommer på det kan man förstå det lite lättare. Men nu så har även en massa år gått, och jag tror att det är försent för att be om ursäkt. Så nu måste jag antingen lägga ner en jävla mycket smöreri för att komma förbi muren. Eller skita i det. Alternativ två lät ju enklast för mig som har en stor del lathet inom mig. Har inte heller någon speciellt intresse för att klättra över murar, det är inget jag brukar göra så.

Men till annat så kommer nog mina skor imorgon eller torsdag. Hoppas mest på imorgon! Så längtar jag till helg också, men det gör jag alltid.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor.
Dag 30 - Den här personen betyder något alldeles extra.

Vi får se om jag kan klara av att göra alla 30 grejer. Men jag börjar iallafall med den första, så får vi se hur långt jag kan komma ihåg :)

Jag heter Johanna och är 20 år. Bor i Leksand och är uppväxt här. Jag jobbar på vardagarna och helgerna är olika. Ibland är jag ute med mina fina vänner, ibland dricker vi after work öl. Ibland ligger jag hemma i min säng med skype, ibland har jag myskväll med mina systrar. Jag älskar skor och utlandsresor. Jag är en tidsoptimist och gör alltid allting i min egna takt, vilket kan störa dom flesta av människor. Så mycket mer kunde jag inte komma på just nu.

galet. räknade ut vad min stockholmstripp gick på i slutsumman. gaaaalet. visste inte att jag va kapabel till att göra av med pengar på det sättet. så råkade jag faktiskt klicka hem två par skor nu bara sådär. men vill se dom hemma, känna, klämma och testa. slå in i paket och öppna på julafton. ett par får nog åka tillbaka, när jag bestämt vilka som inte passar mig. nu ska jag och chocken gå och lägga oss.

Nu ska jag läsa min bok om kärlek. Ibland behöver man dos av det, mitt bland alla lögner och svek. Innan det ska jag nog beställa hem ett par skor eller två, det löser dom flesta problem tror jag. Obligatorisk julklapp till mig själv!

Och här dog jag en smula....

Har ingen direkt hemmakänsla i svinkalla Leksand längre. Speciellt inte när det toppas med rätt så mycket lögner. Jag längtar bort, jag längtar någon annanstans. Något nytt. Något spännande. Jag vill inte stanna kvar här längre, jag måste ta mig bort.

jag känner mig hel. min dag har bestått av fina saknade människor. tiden springer förbi men när jag såg dig så kändes det inte som det gått en dag sen jag träffade dig sist. jag har skrattat, blivit tatuerad, legat i soffan, pratat, skrattat ännu mera och bara känt mig hel. jag älskar att jag har flera dagar kvar och jag vet att jag inte vill åka hem på måndag redan nu. jag borde åka hit oftare, för nog börjar jag gilla stockholm ändå.

imorgon är det Jessicas tur för tatuering. Så lite stan, så lite göra ingenting. Så mycket tid, så lite att göra, precis som det ska vara.

Vi båda vet att det inte precis en fråga om bristen på valmöjligheter. Det är bara en tidsfråga innan jag snubblar över den person som på något sätt kommer att göra mitt värld magi igen. För jag förtjänar inget mindre än att älska någon som älskar mig tillbaka och det vet jag. Så det finns egentligen ingen anledning för dig att oroa dig. Han kan vara precis runt hörnet när jag går ut denna dörr i dag.

(den konstiga svenskan tackar jag google translate för) Jag älskar le love. världens finaste bilder och texter. för lat för engelskan, även om det låter finare då. svenska duger också

Jag har en jobbdag kvar till helg. Så nära men ändå så långt bort. Imorgon ska jag packa, fika och sova hos Jessica. Jag har längtat så länge efter den här helgen, äntligen. Du är så välkommen.