tisdag 11 januari 2011

Jag ska inte lura er om att jag är på väg in i något nytt och gammalt på samma gång. Med en människa som betytt massor för mig. Jag skriver om fina ord och rörelser, om människor som är något extra. Men mer än ett par ord och närhet är det inte.

Men sen kan jag förvirra er och säga att något nytt är på väg. Fredag så är det mitt. Jag berättar när det finns lite mer att berätta och visa upp.

måndag 10 januari 2011

Igår såg jag filmen Upp. En väldigt sorglig och en mycket fin film. Men lite finare vad nog det där sällskap som låg bredvid mig. Som för kvällen bestämt sig för att vara lite extra söt och snäll.

Idag har jag gjort något som kan vara lite som en nystart. Läskigt. Nytt. Spännande. Håll tummarna imorgon. När jag får ett riktigt besked på saker.

lördag 8 januari 2011

Har precis ätit mig proppmätt. Har nog gått upp 1 eller 2 kilo. Vill helst lägga mig soffan men hundarna kallar på en promenad ute i kylan och snöyret. Men resten av kvällen ska jag ligga där, med ena handen i en chipspåse och en ben&jerry i andra handen. Charlottis ska kanske ut på äventyr eller hålla mig sällskap, även fast jag är rätt tråkig och somnar för tidigt. Nu har vi bott i några dagar, i ett stort hus med en katt och två hundar som vill ha all uppmärksamhet hela tiden. Vi har delat säng i en kall källare. En natt hade vi katten i sängen, andra så låg lilla hunden mellan oss som en liten bebis.

Nu är det nytt år också, jag började med att köpa mig en alldeles för fin jacka. Sen ska jag börja snåla. Har min kreta resa att se framemot. Och detta år ska jag nog köpa mig min drömkamera. Och på måndag ska jag ringa ett förhoppningsvis bra samtal. Adam snackar jobb och drömmar som jag också vill vara med om. Detta år vill jag massor med saker. Jag vill uppleva allt det fina med att leva, jag ska börja på en gång. Njuta av hundarna och snön, för jag har det trots allt rätt bra ändå. Imorgon får jag njuta av någon som pussar på min panna och kallar mig söta saker. Även om det inte är på riktigt, så känns det bra ändå.

lördag 1 januari 2011

Dag 30 - Den här personen betyder något alldeles extra.

Jag kan verkligen verkligen verkligen inte välja ut en människa. Alla ni i min närhet vet vilka ni är. Ni är guld värda allihopa. Tack för att ni alltid ställer upp. För att ni är just ni. För att ni alltid lyssnar. För att ni pratar. För att ni finns. Jag älskar er, med hela mitt hjärta.

fredag 31 december 2010

Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor.

Har absolut ingen aning vad jag kommer bli. Jag är lite nervös för det, för framtiden. Undra vad jag gör om 10 år? Hoppas på något bra, typ lyxhustru eller liknande. Om jag får drömma.

torsdag 30 december 2010

Dag 28 – Det här saknar jag.

Oj vad svårt. Egentligen saknar jag inget speciellt i mitt liv för jag försöker uppskatta det jag har. Men visst saknar jag (och läääängtar) till min och Jessis resa till Kreta. Jag saknar ju även vänner som inte bor här. Och vänner som bor här men jag alldeles för sällan träffar. (pst, Steffy och Julia) Ibland saknar jag R. Ibland saknar jag familjen B. Ibland saknar jag ingenting.

onsdag 29 december 2010

Dag 27 – Min favoritplats

Min absoluta favoritplats på jorden är Eanthia Village.
Jag har inte hunnit upptäcka så många riktiga favoriter än. Dom gamla räknas ju inte eftersom jag aldrig får spendera tid vid dom längre.

tisdag 28 december 2010

Dag 26 – Mina rädslor

Jag har många olika rädslor som är svåra att förklara och riktigt sätta fingret på. Min största rädsla jag hade va att bli lämnad ensam. Nu är ensamheten när jag är själv obehaglig. Jag måste alltid ha ljud omkring mig om jag är själv. Annars så är jag rädd för vatten och åska.

måndag 27 december 2010

Dag 25 – Det här är jag bra på

Jag är ganska duktig på att laga mat och baka. Jag är bra på att skratta. Smsa. Prata i telefon. Dricka vin. Röka. Fika. Umgås.

söndag 26 december 2010

Dag 24 - Det här får mig att gråta


Gråta av rördhet är numera det mesta. Svenska hjältar. Kärlek. Film. Skratt.
Gråta och må dåligt. Bråk. Höjda röster. Jag har inte gråtit på över två månader för att jag vart just ledsen. Nu förstår jag inte varför jag grät. Så det är svårt att förklara vad det är som får mig att gråta.