Ibland förundras jag över människor, varför dom beter sig så konstigt, tittar på mig med något speciellt i ögonen, kan det kanske vara lite hat? Jag tänker på det här mycket ska ni veta, varje gång jag ser personen i fråga. Jag undrar alltid vad det är, som gör så att även fast jag är så nära så känns det som jag är kilometer ifrån personen. Idag kom jag på det. Det är ju jag som har gjort fel. För så länge sen. Även fast personen sa att det inte gjorde något, så är det ju klart att det gjorde, man är ju inte en sten innuti. Som jag nu trott att personen har vart för dess känslokalla yttre och inre. Men nu när man kommer på det kan man förstå det lite lättare. Men nu så har även en massa år gått, och jag tror att det är försent för att be om ursäkt. Så nu måste jag antingen lägga ner en jävla mycket smöreri för att komma förbi muren. Eller skita i det. Alternativ två lät ju enklast för mig som har en stor del lathet inom mig. Har inte heller någon speciellt intresse för att klättra över murar, det är inget jag brukar göra så.

Men till annat så kommer nog mina skor imorgon eller torsdag. Hoppas mest på imorgon! Så längtar jag till helg också, men det gör jag alltid.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor.
Dag 30 - Den här personen betyder något alldeles extra.

Vi får se om jag kan klara av att göra alla 30 grejer. Men jag börjar iallafall med den första, så får vi se hur långt jag kan komma ihåg :)

Jag heter Johanna och är 20 år. Bor i Leksand och är uppväxt här. Jag jobbar på vardagarna och helgerna är olika. Ibland är jag ute med mina fina vänner, ibland dricker vi after work öl. Ibland ligger jag hemma i min säng med skype, ibland har jag myskväll med mina systrar. Jag älskar skor och utlandsresor. Jag är en tidsoptimist och gör alltid allting i min egna takt, vilket kan störa dom flesta av människor. Så mycket mer kunde jag inte komma på just nu.

galet. räknade ut vad min stockholmstripp gick på i slutsumman. gaaaalet. visste inte att jag va kapabel till att göra av med pengar på det sättet. så råkade jag faktiskt klicka hem två par skor nu bara sådär. men vill se dom hemma, känna, klämma och testa. slå in i paket och öppna på julafton. ett par får nog åka tillbaka, när jag bestämt vilka som inte passar mig. nu ska jag och chocken gå och lägga oss.

Nu ska jag läsa min bok om kärlek. Ibland behöver man dos av det, mitt bland alla lögner och svek. Innan det ska jag nog beställa hem ett par skor eller två, det löser dom flesta problem tror jag. Obligatorisk julklapp till mig själv!

Och här dog jag en smula....

Har ingen direkt hemmakänsla i svinkalla Leksand längre. Speciellt inte när det toppas med rätt så mycket lögner. Jag längtar bort, jag längtar någon annanstans. Något nytt. Något spännande. Jag vill inte stanna kvar här längre, jag måste ta mig bort.

jag känner mig hel. min dag har bestått av fina saknade människor. tiden springer förbi men när jag såg dig så kändes det inte som det gått en dag sen jag träffade dig sist. jag har skrattat, blivit tatuerad, legat i soffan, pratat, skrattat ännu mera och bara känt mig hel. jag älskar att jag har flera dagar kvar och jag vet att jag inte vill åka hem på måndag redan nu. jag borde åka hit oftare, för nog börjar jag gilla stockholm ändå.

imorgon är det Jessicas tur för tatuering. Så lite stan, så lite göra ingenting. Så mycket tid, så lite att göra, precis som det ska vara.

Vi båda vet att det inte precis en fråga om bristen på valmöjligheter. Det är bara en tidsfråga innan jag snubblar över den person som på något sätt kommer att göra mitt värld magi igen. För jag förtjänar inget mindre än att älska någon som älskar mig tillbaka och det vet jag. Så det finns egentligen ingen anledning för dig att oroa dig. Han kan vara precis runt hörnet när jag går ut denna dörr i dag.

(den konstiga svenskan tackar jag google translate för) Jag älskar le love. världens finaste bilder och texter. för lat för engelskan, även om det låter finare då. svenska duger också

Jag har en jobbdag kvar till helg. Så nära men ändå så långt bort. Imorgon ska jag packa, fika och sova hos Jessica. Jag har längtat så länge efter den här helgen, äntligen. Du är så välkommen.

Helgen sprang förbi och jag borde sovit för en timme sen. Blir alltid så när kvällen kommer, jag lägger mig inte ner och blundar bara. Vi hade personalfest igår. Först trodde jag att jag skulle få lov att gå tidigt, huvudvärken va inte att leka med, men sen fann jag mig igen och kunde dansa vidare till klockan 1. Idag har jag myst med prinsar och ätit pizza. Veckan har jag bara 3 dagar att jobba, hoppas på bio, prat med andra sidan och kinamat. Så sugen på det, jämt.

Om man ska lyxa med låång helg måste man jobba lite extra. Jag kör en 6-dagars vecka och avslutar med en personalfest imorgon. Gud va roligt de ska bli, god mat, för mycket vin och skratt. Men på torsdag får jag äntligen kliva på tåget mot stockholm. Stannar i fem dagar. Träffa underbara saknade vänner, gå på fotografiska, (förhoppningsvis) en tatuering, handen i chipspåsen, trip till ikea, "glögg"fest. Jag ser framemot det här så mycket, fly från verkligheten lite grann.

Annars så lockar en Johnny Cash auktion mig i början på december. Så mycket man vill göra och så lite man får uppleva.