Ibland väljer man så dumma beslut. Så nu sitter jag här, på den bekanta datorn, med en doft så nära, bekant (skrikig) musik, en trygghet som ingen annan kan ge mig. Dock är jag ensam. Det är ju tydligen en väldigt speciell onsdag. 13 oktober, suger lite på datumet och tänker, jaaa en sista natt ensam, vad roligt. Får nosa in doften lite extra, vänta en massa timmar på kroppen som kommer hem, känna säkerheten och sen gå upp för att jobba och glömma.

Man faller så lätt tillbaka, i den onda frestelsen. Folk kan inte förvänta sig att man bara kan sluta, man måste få falla tillbaka för att bli lite starkare varje gång man reser sig.

Döm mig, gör det. Jag erkänner mina fel och brister. Ibland låter jag mig behandlas fel. Ibland är jag tyst när det skriker inom mig. Men här är jag lycklig. Här va jag lycklig. Imorgon är det en ny dag, då släpper vi taget,