En minnescermoni som kallar fram tårar ur min känslolösa kropp. Michaels dotter är den som sist tar tag i mikrofonen, mina tårar rinner. Hennes ord och hennes tårar. Helt ofattbart att någon som han är död, när hjältar inte kan dö.
Nu är det So you think you can dance sen sovdags. Jobb imorgon!
tisdag 7 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar