Snoriga armar och en randig kind.
Jag är så helt förvirrad så jag vet inte ens vad jag ska börja. Jag har hört och säger till mina vänner själv "en människa som inte gör något bra i ens liv behöver man inte" men den människan som gör både bra och dåligt då? Den som man inte kan välja om man den gör mer bra eller mer dåligt? För när det är bra så är det brabrabra men är det dåligt är det verkligen helvete. Jag är rädd, men det är töntigt av mig, min kropp skakar och jag känner en smärta krypa i kroppen men det är fegt av mig att låsa in mig, jag har verkligen inget att säga för då får jag mer skit, då är jag feg och han har rätt om allt. Jag borde inte tagit mig in i det här, jag borde gått för länge sen. Jag borde dra åt helvete, jag borde inte låta han få mig att känna mig så värdelös