Nu är mitt hår åt det ljusa hållet igen, känns faktiskt rätt så bra. Glad också att min cam inte är den bästa, så man slipper se slitheten i mitt ansikte. Röda ögon, mörka ringar och allt det där. Lite sömn och lite mat är visst ingen bra kombo här i livet. Irritationen tar över och jag vill egentligen mest bara gråta och skrika. Arg över att inget är på min sida längre. Behöver nog lite ensamhet, men vet hur dålig jag är på att vara ensam så det blir aldrig av. Önskade också att jag hade helg nu, men har ett jobbpass kvar imorgon, ser inte fram emot det. Ikväll fyller donken min mage och daniel mitt hjärta.