Jag blir så arg på mig själv för jag fortsätts luras av dom dumma känslorna som spökar. Att jag luras av tryggheten, av en hand, en puss, en kram, ett ord, tre ord. Så enkelt när jag är där, men när ska jag sätta stopp, när ska jag släppa. Egentligen är det inte mig det hänger på, det är ju inte jag som inte vill. Det är Han, Han som fortsätter luras, leka, säger saker som jag så dumt går på. Leva i en lögn ett tag till, funkar det? Vill jag det? Det finns ju inget bättre än att somna på en arm, någon som får mig att skratta som jag va liten, någon som älskar mig och är säker på att jag vet om det, någon som säger en dag, då är det vi. Men när kommer denna dag? Kommer denna dag någonsin att komma? När Du är redo, är du säker att jag är kvar då?

*

Idag har jag delat tankar med min fina vän Stephanie, vi har fikat och pratat i timmar. Som man saknar vänner som inte bor nära. Som man vill dela dagar och tankar med oftare. Jag är ledig och passar på att umgås så länge hon är här, jag funderar på att cykla läskiga vägen till henne för att dela kvällen. ♥