tisdag 30 november 2010

Ibland förundras jag över människor, varför dom beter sig så konstigt, tittar på mig med något speciellt i ögonen, kan det kanske vara lite hat? Jag tänker på det här mycket ska ni veta, varje gång jag ser personen i fråga. Jag undrar alltid vad det är, som gör så att även fast jag är så nära så känns det som jag är kilometer ifrån personen. Idag kom jag på det. Det är ju jag som har gjort fel. För så länge sen. Även fast personen sa att det inte gjorde något, så är det ju klart att det gjorde, man är ju inte en sten innuti. Som jag nu trott att personen har vart för dess känslokalla yttre och inre. Men nu när man kommer på det kan man förstå det lite lättare. Men nu så har även en massa år gått, och jag tror att det är försent för att be om ursäkt. Så nu måste jag antingen lägga ner en jävla mycket smöreri för att komma förbi muren. Eller skita i det. Alternativ två lät ju enklast för mig som har en stor del lathet inom mig. Har inte heller någon speciellt intresse för att klättra över murar, det är inget jag brukar göra så.

Men till annat så kommer nog mina skor imorgon eller torsdag. Hoppas mest på imorgon! Så längtar jag till helg också, men det gör jag alltid.

Inga kommentarer: