Så hade jag spenderat den med min familj, släkt och vänner. Vi hade ätit god mat hela dagen och bara varit som vi kan. Skratta, skvallra och prata om allt möjligt. Jag skulle ha bett om ursäkt till alla människor jag någon gång sårat. Jag hade pussat alla jag vill pussa. Jag hade aldrig velat släppa taget om någon som står mig så nära. Jag hade druckit vin. Mojito. Jag hade vågat se klart de senaste avsnittet av dexter. Det är så svårt att säga saker man vill vara med om innan man dör, på bara en dag. Jag hade bara älskat och känt mig älskad. Skrattat tills magen krampar. Gråta tills tårarna tar slut. Fylla det sista andetaget med kärlek. Hållt någon i handen tills mina knogar är vita. Hoppa upp i någons famn och krama hårt.
*
Det här gjorde ju inte söndagen bättre. Redan helt nedstämd. Tur att jag har flera miljoner dagar som jag kan göra det jag vill göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar